Forskning & evidens

Ett aktivt FoU-arbete (Forskning och Utveckling) ska utveckla, tillämpa, granska och avveckla teorier och metoder inom området funktionshinder och habilitering i syfte att ständigt förbättra verksamheten utifrån barnens, ungdomarnas och de vuxnas behov. Kvalitetsregister ska ge underlag för öppna jämförelser och ständiga förbättringar.

Kvalitetsutveckling och utvärdering är en naturlig och ständigt pågående process helt integrerad i verksamheten. Den sker genom en kontinuerlig informationsinhämtning, faktasammanställning, dokumentation, analys och förändring och utveckling av verksamheten. Syftet är dels att trygga barnets och ungdomens och den vuxnes inflytande och delaktighet, dels att säkerställa att verksamheten drivs effektivt och på kvalitativt bästa sätt, dvs bästa möjliga brukarnytta utifrån beprövad praktik och evidens.

Ytterst ansvarig för ett ändamålsenligt kvalitetssystem är verksamhetschefen som fortlöpande styr, följer upp och dokumenterar kvaliteten i verksamheten.

Kompetens

Den specialiserade habiliteringen tillhandahåller medicinsk, pedagogisk, social, psykologisk och teknisk kompetens. Personalen har specialistkunskap inom funktionshinderområdet d.v.s. kunskap om funktionsnedsättningar och dess effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Den särskilda kompetensen innefattar även bemötande och samtalsmetodik som anpassas utifrån personens kognitiva och kommunikativa förutsättningar. Personalens kompetens utgörs av deras förmåga att tillämpa såväl yrkesspecifika som gemensamma habiliteringskunskaper i konkreta situationer.

Den yrkesspecifika habiliteringskunskapen består av att utifrån funktionstillstånd och funktionshinder bedöma och genomföra interventioner i enlighet med aktuell kunskap om beprövade metoder.

Den gemensamma habiliteringskunskapen utvecklas i teamarbetet och i samarbete med barnet, ungdomen och den vuxne med familj och andra aktörer. Detta kännetecknas av kunskaper och erfarenheter om hur medfödda och tidigt förvärvade funktionsnedsättningar och olika omgivningsfaktorer kan påverka individens utveckling och livssituation. Den utmärks av förmågan att möta barn, ungdomar och vuxna samt deras familjer, men också av att kunna överföra kunskaper och erfarenheter om habilitering till dem samt till personer i närmiljön.