Tidiga kommunikations- och språkinsatser till förskolebarn

Aktuella rekommendationer

Barn i förskoleåldern med funktionsnedsättning som befinner sig på en tidig kommunikativ och språklig nivå (dvs motsvarande en språklig utvecklingsålder på ca 2,5 år och yngre) bör få habiliteringsinsatser som innefattar:

1. En kombination av indirekta och direkta insatser. Många studier, varav flera med hög evidensgrad, visar att barnets utveckling blir större då indirekta insatser i form av utbildnings- och handledningsinsatser givna till föräldrar kombineras med direkta insatser till barnet.
Kombinationen mellan handledning och barnfokuserade naturalistiska insatser är vanlig i senare studier (varav fler med hög evidensgrad) och ger stort positivt utfall.

2. De indirekta insatserna bör innefatta utbildning/handledning till föräldrar i kommunikation, responsiv kommunikationsstil och beteendemodifierande strategier i naturlig interaktion och miljö. Flera studier, varav några med hög evidensgrad och flera med
måttlig, visar att föräldrar som får utbildning i grupp kan lära sig använda responsiva strategieroch AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Ett flertal studier, med hög evidensgrad, visar att när föräldrarna ökar sin användning av responsiva och beteendemodifierande strategier förbättras samspelet mellan barnet och föräldern och barnets språkutveckling ökar signifikant.

3. Direkta insatser av barnfokuserad och naturalistisk typ. Insatserna ska fokusera på utveckling av grundläggande kommunikativa färdigheter såsom imitation, samordnad/delad uppmärksamhet samt förståelse för och användning av symboler (tal, bilder, tecken). Insatserna bör ges under naturlig interaktion helst i vardagsmiljö och med utgångspunkt från barnets intresse och lek. I flera av de senare publicerade studierna lyfts lekens betydelse och sambandet mellan kommunikations- och lekutveckling. Barnfokuserade insatser med fokus på funktionell kommunikation ger mer beständig effekt och kan i högre grad generaliseras till andra aktiviteter.

4. Insatser erbjudna under ett längre tidsperspektiv och/eller med regelbunden uppföljning.
Flera studier, även de med hög evidensgrad, pekar mot att effekterna av olika insatser (Intensiv beteendeterapi (IBT), AKK-insatser, föräldrautbildning i responsiv kommunikationsstil) har en tendens att avta/försvinna på längre sikt, om de inte följs upp. Allt fler studier visar också att intensitet i en mer klassisk bemärkelse (antal avgränsade träningstimmar) inte är av avgörande betydelse för effekten av insatsen. Flera av de interventioner som beforskas i de senare studierna är upplagda så att intensiteten blir hög genom att omgivningen givits
stöd/handledning i att genomföra insatserna inom ramen för vardagligt naturligt samspel. Faktorer så som föräldrarnas engagemang och sätt att utföra strategierna förefaller också vara viktiga faktorer för effektivitet.

5. Tillgång till AKK så tidigt som möjligt. Det finns ingen lägsta utvecklingsålder för AKK. Ett stort antal studier, varav flera med hög evidens, visar att tillgång till AKK underlättar den omedelbara kommunikationen. Evidens finns för att AKK stimulerar talutveckling (inga belägg
finns för att AKK hämmar talutveckling). Hög evidens finns för att AKK-insatser minskar problemskapande beteende. AKK-insatser förefaller få snabbare och bättre effekt om de föregåtts av föräldrautbildning i responsiva strategier samt om personerna i barnets omgivning också använder aktuella kommunikationssätt och hjälpmedel i samspel med barnet.

6. Evidens med avseende på barn på tidig kommunikativ nivå och AKK pekar mot användning av:

a. Multimodal AKK dvs innefatta användning av mer än ett AKK-sätt. Alla huvudsakliga AKK-sätt: konkreta föremål, tecken, bilder/grafisk symboler och talande hjälpmedel (inklusive surfplattor), fungerar bra som stöd för barn på tidig kommunikationsnivå. Evidensen pekar dock mot att barnet bör erbjudas flera AKKsätt också mot bakgrunden att man från början sällan vet vad som kommer att fungera bäst för barnet, med olika personer och i olika situationer. Flera forskningsstudier visar att barn oavsett funktionsnedsättning kan ha preferenser för olika AKK-sätt och att de har förmåga att välja och välja bort om de ges möjlighet till detta, vilket också gäller surfplatta.

b. PECS (Picture Exchange Communication System) är en effektiv AKK-metod för barn på en tidig kommunikativ nivå, oavsett diagnos. Det finns stark evidens för att PECS har en positiv effekt på samspel och beteende, ökar funktionell kommunikation, påskyndar utvecklingen av förmågan att uttrycka sig och ta kommunikativa initiativ. Evidensen rör nästan enbart de första stegen (1-3) i PECSmetoden.

c. Talande hjälpmedel och kommunikation med bilder/symboler: Det finns god evidens för att bilder/symboler som presenteras tillsammans med ljudåterkoppling på talande hjälpmedel påskyndar inlärningen. I den senaste revisionen (2014) återfinns några studier där surfplattor använts som talande hjälpmedel. Tendensen som framkommer är att barn mycket snabbt lär sig att kommunicera funktionellt med dessa. Med avseende på bildkommunikation finns ingen evidens för vilken typ av bild/symbolsystem som är bäst men allmänt kan sägas att ju mer naturtrogna bilder/symboler är, desto fortare går de att lära. Förskolebarn lär sig snabbast att hitta symboler då de finns nära varandra eller
organiseras situationellt i samma visuella scen.

d. AKK-insatser som utförs inom ramen för nätverksbaserat arbete där målen formuleras på aktivitets- och delaktighetsnivå. Omgivningen har en viktig roll i tidiga AKK-insatser. Bäst resultat uppnås om man arbetar med nätverket kring barnet för att stötta dem att erbjuda en kommunikativ miljö med hög responsivitet. Kontinuerligt stöd till nätverket krävs eftersom evidens finns för att effekterna av AKK-insatserna avtar när det kontinuerliga stödet upphör.

Ladda ner

Bilagor

Granskningsformulär

2014
Ladda ner