Habiliteringen bör erbjuda olika typer av föräldrastöd utifrån familjens/förälderns behov. En basmodell avseende stöd och kunskap kring barnets funktionsnedsättning och vad habiliteringen kan erbjuda och vilket samhällsstöd man är berättigad till bör ges till alla och därutöver skall utökat stöd kunna erbjudas, t.ex. krisbearbetning, kognitiva tekniker för stresshantering, föräldraträning och föräldrautbildning. Gemensamt för insatserna bör vara att de utgår ifrån familjens behov och utgår ifrån tydliga metoder avseende mål och innehåll. Ett steg i tydliggörandet är att dokumentera och utvärdera det föräldrastödsarbete som bedrivs och utifrån detta skapa tydliga arbetsmodeller.
Habiliteringen bör erbjuda föräldrastöd såväl individuellt som i grupp.
Familjer som har barn med beteendeproblem bör tidigt erbjudas utökat stöd med föräldraträningsprogram där man praktiskt får omsätta kunskaperna i samspel med sitt barn.
För att avgöra vilka föräldrar och barn som behöver fördjupat stöd, men också för att följa effekterna av insatser kan barns beteendeproblem och föräldrars stress följas med någon standardiserad metod.
Rutiner bör finnas för att ta hand om/remittera föräldrar som har allvarligare psykiska symtom. Vid behov kan även instrument användas för att skatta t.ex. depression och ångest hos föräldrar.
Att genomföra intensivbehandling t.ex. tillämpad beteendeanalys eller nätverksbaserad intensivträning kan innebära en ökad påfrestning på familjen. Det är därför viktigt att titta på familjens situation och erbjuda stressreducerande insatser innan och under behandlingen.
Det är viktigt att ta hänsyn till familjens sammansättning och styrkor när man planerar och genomför insatser så att alla viktiga familjemedlemmar får tillgång till stöd, t.ex. styvföräldrar, syskon och mor- och farföräldrar.
En viktig del i habiliteringens föräldrastöd är att bidra till en god samordning mellan olika vårdgivare, myndigheter och organisationer.
