Policy & riktlinjer

Föreningen Sveriges Habiliteringschefers policy för barn-, ungdom- och vuxenhabilitering används som underlag för planering och utveckling av habiliteringsverksamheten, oavsett organisation. Avsikten är också att stimulera till diskussioner om och bidra till gemensam syn om habiliteringens uppdrag, mål, inriktning och kompetensutveckling samt skapa förutsättningar för enhetlig, forskningsanknuten vidareutbildning.

Lagar och dokument som styr

FN:s standardregler samt konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder

De övergripande värderingar som ska styra habilitering och rehabilitering ska utformas i enlighet med FN:s standardregler om ”delaktighet och jämlikhet för människor med funktionshinder” (1993) samt konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder 2006. Dessa ger tydliga anvisningar när det gäller rättigheter, möjligheter och ansvar. Reglerna avser att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar jämlikhet och delaktighet. Reglerna är internationella och Sverige som stat har anslutit sig till dem.

FN:s Barnkonvention i sin helhet, varav speciellt Artikel 23

Barn och ungdomar med fysiskt och psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets/ungdomens aktiva deltagande i samhället.

Lagstiftning

I 3b § Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) stadgas att landstinget ska erbjuda dem som är bosatta inom landstinget habilitering och rehabilitering. Enligt samma paragraf ska habilitering planeras i samverkan med den enskilde. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå.*

Enligt 2 och 2a § HSL ska människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen ligga till grund för prioriteringar inom vården. Principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovs- och solidaritetsprincipen. Kostnadseffektivitetsprincipen är underordnad de båda övriga principerna.

Genom rådgivning och annat personligt stöd enligt 9:1 § Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) tillförsäkras personer med svåra funktionshinder och deras anhöriga rätten till ett särskilt expertstöd. Insatser enligt LSS ska vara ett komplement till insatser enligt HSL.

Föreskrifter

Samordning av insatser och upprättande av en individuell plan tillsammans med övrig hälso och sjukvård samt socialtjänsten ska i enlighet med SOSFS 2008:20 erbjudas den enskilde då detta behövs för att tillgodose behoven.


*Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och hjälpmedel som en kommun inom landstinget har  ansvar för (HSL § 18b).

Grundläggande värderingar

Kännetecknande för verksamheten är de grundläggande ideologiska och värderingsmässiga synsätt som anges i Handikappreformen 1994. Där anges att funktionsnedsättningar inte får ses som ett problem hos individen, utan som en naturlig företeelse i en population. Människor med funktionsnedsättning ska inte betraktas som en särskild grupp i samhället.

Funktionsnedsättning kan dock bli ett hinder för att kunna leva som andra. De hindrande konsekvenserna av en funktionsnedsättning beror på i vilken miljö personen lever och om rätt anpassad habilitering och rehabilitering kan erbjudas.

God vård är ett samlingsbegrepp som visar vilka mål och kriterier som ska vara vägledande för kvaliteten i hälso- och sjukvårdens processer och resultat. (Källa: SOSFS 2011:9 ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete).

Sex områden lyfts fram som viktiga förutsättningar för God vård. De sex områdena är:

  • kunskapsbaserad och ändamålsenlig hälso- och sjukvård
  • säker hälso- och sjukvård
  • patientfokuserad hälso- och sjukvård
  • effektiv hälso- och sjukvård
  • jämlik hälso- och sjukvård
  • hälso- och sjukvård i rimlig tid

Läs mer om Föreningens policy och riktlinjer under Habiliteringen.